Amor Fati. Novell. epub

15.00kr

Kategorier: , Taggar: , , , , , ,

Beskrivning

Novell. epub

När Evy träffar sin nya, stilige granne blir hon handlöst förälskad. Hon hjälper honom med sömnadsarbete och drömmer om att de ska bli ett par. Vad ska hon ta sig till om han inte vill ha henne?

Smakprov:
Amor Fati
Evy stödde sig mot käppen och böjde sig närmre fram mot fotot. Walter log drömmande emot henne, som om de delat någon ljuv hemlighet. Ett snett, spjuveraktigt leende spelade i hans ena mungipa och den lilla kindgropen gav extra charm åt anletsdragen. Det var länge sedan hon sett honom i verkligheten men Walter hade en utstrålning som glödde genom fotografiet, bortom tid och rum. Hon skulle då aldrig glömma honom.
Det var som igår hon klev upp för trapporna till lägenheten i hyreshuset för första gången. I den långsmala, mörka korridoren stod en lång man i hatt och ljus trenchcoat vid en lägenhetsdörr och fumlade i fickorna efter nyckeln. Han tittade upp och nickade förstrött när Evy närmade sig. Utrymmet i den skumma korridoren var trångt, hon pressade sig mot väggen för att kunna passera främlingen utan att nudda vid honom. Beklagligtvis råkade hon stöta till gubben Höijers dörr som genast for upp och slog till henne i ryggen så hon tappade balansen. Evy uppfattade en doft av kölnervatten och mintpastiller när främlingen fångade upp henne och artigt ställde henne till rätta. Så fick hon en ordentlig blick på hans ansikte och kunde inte slita sig för det var den vackraste människa hon någonsin sett.
”Vafalls! Står ni här och hånglar?” fräste gubben Höijer och hötte med näven.
”Nej inte alls, jag …”, stammade Evy generat och klev åt sidan.
Främlingen lyfte bara på hatten och log.
Sura gubben muttrade något ohörbart och drog igen dörren med en smäll. Med undertryckt skratt presenterade sig främlingen som Walther Lehman.
”Jag önskar er välkommen till detta charmerande ställe. Ha en fortsatt god kväll”, sa han samtidigt som han fiskade upp en nyckel ur fickan, låste upp sin dörr och klev in.
Åh, vad hade det skadat att prata bort ett par minuter? Hon hade visserligen sett fram emot efter att vila på rummet, hennes första egna lya, efter en lång dag på fabriken. Men hon kände ingen i staden och den här Walter såg oförskämt bra ut.
Inne på rummet plockade hon fram tyg, sax och måttband. Det var det enda som brådskade. Hon hade lovat sin mor, sömmerskan, att hjälpa till med en beställd klänning, och få en liten slant för besväret.
Solstrålarna silades genom fönstrets slitna beige tyllgardin. Dammpartiklar virvlade runt i ljuset och symaskinsnålen matade på, ilade blixtsnabbt fram och tillbaka över tygsjoken medan pedalen ackompanjerade det knastrande schlagerljudet från radion.
En diskret knackning hördes från dörren.
”Jaa? försökte hon ropa med knappnålar i mungipan.
”Det är bara jag, din granne Walter, har du tid ett ögonblick?
”Mm, kom in ”, mumlade hon.
”Hur är det fatt, mår du inte bra?” frågade Walter medan han klev in i rummet.
Hon kisade mot solljuset men kunde bara dimmigt urskilja honom i dunklet borta vid dörren.
”Jag tänkte bara höra om du hade en kopp socker till övers?” Han tystnade och tog några snabba kliv fram till bordet med klänningar och tyger. ”Så vackert”, viskade han och strök lätt med fingertopparna över de glänsande färgerna. ”Och så mjukt.”
Varsamt lyfte han upp ett sjok, borrade in ansiktet i tygmassorna och snusade belåtet. Med en svepande rörelse drog han tyget om sig och snurrade kokett framför spegeln. Det var något så sinnligt över gesten att hon inte kunde låta bli att stirra på honom. Nålarna dansade ner på golvet med ett svagt klirrande.
”Hur är det ens möjligt att åstadkomma något så vackert?”