Playing Along. Novell. epub

15.00kr

Playing along  Novell. Spökhistoria, epub Jonatan såg fram emot att flytta från föräldrahemmet i det lilla samhället. Till en spännande tillvaro i storstaden där alla möjligheter låg öppna. Han kände visserligen ingen där, men det skulle väl ordna sig när fick ett jobb. Den lilla lägenheten var i alla fall mysig och han stortrivdes med livet. Tills en av grannarna började spela piano varje natt …

Kategorier: , Taggar: , , ,

Beskrivning

Smakprov – utdrag ur novellen Playing along
Hösten kom tidigt till Jonatans hemstad det här året. En bitande vind drog in från norr och skakade trädkronorna tills löven föll av och täckte marken som en tjock filt i glödande rött och guld.
Kanadagässen flög i sin vanliga V-formation över föräldrahemmet. På väg mot andra, bättre ställen, precis som de gjorde varje år vid den här tiden.
Den unge mannen hade på många sätt vuxit ur sitt gamla pojkrum, nuförtiden fick han huka sig för att inte slå huvudet i taket. På väggarna hängde fortfarande Eminem- och Linkin park affischer, trots att han länge varit sugen på andra tongångar, nya upplevelser. Han lyssnade till de stora flyttfåglarnas svischande vingslag och honk, honk- kväkande och tyckte det lät som om de sjöng Come fly with me – just till honom, och så högt att de till och med överröstade pappas raspiga Billie Holiday skiva. Jonatan såg det som ett tecken. Det var dags för honom att pröva sina egna vingar och ge sig av.
En eftermiddag tog han farväl av sina föräldrar för att söka äventyret i den stora staden.
Han kramade om sin mor där hon stod och snyftade på farstutrappen och tog tålmodigt emot påsen med extra smörgåsar, och en ny halsduk och mössa som hon räckte över.
Fadern stod tafatt bakom henne, drog handen genom håret och grymtade besvärat. Deras blickar möttes och Jonatan fick lust att också ge fadern en kram, men det dög inte att bära sig åt på det viset, så han nickade bara till hälsning och vände sig om. Det var ju inte som att han aldrig mer skulle komma tillbaka.
När Jonatans mamma motvilligt accepterat att han vill ge sig av, hade hon hjälpt honom att hyra en lägenhet i andra hand.
Exalterad, men trött efter en lång bussresa, packade Jonatan upp sina få pinaler i den lilla ettan med pentry. Lägenheten var visserligen ganska sunkig men vad gjorde väl det när det var hans första alldeles egna hem? Förundrad gick han runt i lägenheten medan han smekte väggarnas slitna papperstapet och fyllde bostaden med egna tankar.
Utmattad av alla nya intryck, men lycklig, kröp han slutligen till kojs den första natten och hörde någonstans, långt bort i fjärran, hur någon spelade Easy living på ett tämligen ostämt piano.
Morgonen därpå kravlade han sig ur sängen och bryggde kaffe, ivrig att få fart på livsandarna och sin nya tillvaro. När han satt vid det rangliga köksbordet och smuttade på den heta drycken grubblade han över förunderliga vaga minnen –en nattlig dröm om kärlek och romantik, surrade envist i huvudet.
Han ruskade beslutsamt av sig nattmarorna och gjorde sig redo för dagen.
På väg ut ur hyreshuset höll han nästan på att springa omkull en gammal rödhårig tant med en liten papillon i famnen, och ropade: ”Ursäkta, förlåt” i förbifarten medan han noterade att hon gick in i lägenheten bredvid hans. Även om han förstås föredragit att ha en ung, snygg tjej som granne kunde det ha varit värre, den här såg tämligen harmlös och ofarlig ut.
Väl ute på gatan drog han in ett djupt andetag av den förgiftade stadsluften. Ja tänkte han upprymt, det här är det verkliga livet. Han inhalerade den frusna doften av exotisk mat, bilavgaser, mänskliga odörer och parfymer, en intressant mix som ingöt förhoppning om spännande möten och äventyr framöver.
Med lätta steg promenerade han gatorna fram till Arbetsförmedlingen, registrerade sig och lämnade sitt mobilnummer.
Medan han väntade på att telefonen skulle börja ringa slog han sig ner i den slitna chesterfieldfåtöljen och åt en enkel måltid bestående av makaroner och ketchup. Minuterna passerade och blev till timmar men telefonen förblev tyst.
Till Jonatans stora förvåning var det ingen som ringde honom den här dagen, inte ens hans mamma. Konfunderad drog han på sig sin randiga pyjamas och kröp till sängs och låg vaken läge medan han undrade som var fel. Mitt i natten väcktes han plötsligt av hamrande pianomusik. Han kände väl igen den från pappans musiksamling. Moanin low … med Billie Holiday.
Sömndrucken vacklade han ur sängen för att ta reda på vem som orsakade detta infernaliska oljud, men då tystnade musiken omedelbart. Med bultande hjärta återvände han till sängen och låg vaken och väntade på att musiken skulle börja igen, oförmögen att slappna av. Vad var det för idioti att spela mitt i natten? I morgon tänkte han gå och klaga hos hyresvärden.
Följande dag vaknade Jonatan inte förrän vid tolvtiden. Huvudet fullproppat till bristningsgränsen av diffusa minnen – egendomliga drömmar om okända människor som verkade underligt välbekanta.